Klara-torpen

Torpen längs Klaravägen

Detta är en sammanfattning. En uppsats om torpens historia, författad av Ulf Björkdahl och Inger Lenas, kommer att tas in i årsboken "Karlskoga bergslag 2018", utgiven av Karlskoga Bergslags hembygdsförening.

Vi har ägnat många år åt att försöka klarlägga historien kring de gamla torpplatserna längs ”Klaravägen” i Bjurtjärn, dvs skogsvägen mellan E18 och landsvägen vid Östra Mörkviken. Många husgrunder kantar vägen och ruvar på hemligheter. Vilka bodde här och när? Även om fullständig klarhet inte har kunnat nås tror vi oss kunna ge en hyfsad vägledning till torphistorien.

 

Som bergsmän var Mörkviken-bönderna inte enbart jordbrukare och boskapsskötare utan de var också engagerade i tackjärnsframställningen som delägare i hyttor och som kolleverantörer. Under höstarna byggdes kolmilor i skogen och under vintrarna slädades kolen i ryssar till någon av hyttorna i trakten. Torparna medverkade i detta. Skogen var hårt utnyttjad för kolved vilket också många rester av kolbottnar vittnar om.

 

Uppsatsen publiceras i två delar. Den första delen (klar 2018) handlar om de torpplatser längs Klaravägen som ligger på Mörkvikens ägor medan den andra delen (klar 2020) berör torpen i Botjärnshöjden.

Del 1 av uppsatsen berör den del av Klaravägen som är markerad på kartan mellan E18 och Mörkviken, väster om Linnebäck. Mörkvikens torp är utritade. Utsnitt från Sveriges länskarta (Lantmäteriets öppna data).

Torpen vid ängen Herrsjötorpskärret:

- Ängsvaktartorpet (Jonas Måns), till vänster.

- Anna-Stinas, överst.

- Herrstorpet, nederst.

Karta ur Lantmäteriets historiska arkiv.

ÄNGSVAKTARTORPET, 1794-1808

Ängsvaktartorpets ”livslängd” är svår att fastställa. 1794-1808 är den tid som kan beläggas. Petter Persson Sehlman blev 1794 ängsvaktare vid Herrsjötorpskärret. Hans uppgift var att sommartid vaka över ängen så att boskapen inte tog sig in genom stängslet och åt av det blivande vinterfodret.

 

Platsen för ängsvaktartorpet finns inte angiven på någon historisk karta. Lämningar i terrängen visar oss en möjlig för att inte säga trolig torpplats på berget väster om Herrstorpskärret. Det höga läget innebär att man hade en utomordentlig utsikt över hela ängen om vi utgår från den rimliga förutsättningen att kolskogen då var kraftigt nedhuggen. Platsen kallas idag ”Jonas Måns” efter en senare innehavare. Petter och hustrun flyttade senare till ett annat torp (Sehlmans-torpet).

"Ingången" till platsen för ängsvaktartorpet. Runt torpplatsen finns en låg stenmur.

TORPET ANNA-STINAS, 1809-1927

Även om platsen kallas Anna-Stinas efter sin sista invånare har det före henne funnits flera torpare här.

Nybyggaren Magnus Svensson (Måns Bagge) upparbetade platsen, vilken senare övertogs av dottern Anna Magnusdotter i sina giften med först Jan Petter Andersson och efter dennes död med Anders Pettersson. När torpkontraktet gick ut 1859 flyttade Anders och Anna till Anderstorp.

 

Nya innehavare inträdde 1866 då bergsmansdottern Anna Stina och Johan Jakob Jonsson flyttade hit. De fick 10 barn av vilka sex emigrerade till Amerika. Efter deras död såldes lägenheten 1928 till markägaren Jakob Edvard Josefsson.

 

Troligen Anna-Stina vid sitt torp, kanske runt 1915-20. Foto från Bernt Friberg i Boviken.

HERRSTORPET, 1824-1904

Herrstorpets tre torparegenerationer var alla ättlingar till ägare av B-lotten. Den förste torparen, Petter Ersson, var son till bergsmannen Erik Jonsson. Den andre, Jonas Pettersson, var son till Petter Ersson. Den tredje torparen, Jonas Magnusson, var son till Erik Jonssons son Magnus och var alltså kusin till Jonas Pettersson.

 

På denna torpplats har det under en tid funnits två torpstugor samtidigt, dels Petter Erssons/Jonas Petterssons lilla stuga (1824-1874), dels Jonas Magnussons större stuga (1859-1904).

Inte mycket är kvar av torpplatsen.

ANDERSTORP, 1859-1907

Torpplatsen ligger alldeles norr om sjön Botjärn på Mörkvikens ägor och nära gränsen till fastigheten Botjärnshöjden. Förutom ursprungsnamnet Anderstorp kallas platsen även för Nyströmstorpet och även Baggbo.

 

Platsen bör vara uppkallad efter torparen Anders Pettersson som kom hit 1859 med Anna Magnusdotter från Herrstorpet. Anders dog 1882.

 

Bergsmannen Karl Nyström fick 1890 livstidskontrakt till torpet. Han dog 1907.

Fähuset var nedgrävt i en backe.

Sidan upprättad 2018-10-24.