sälletorpet

Ättlingar från Sälletorpet i Kopparebygd

På bilden nedanför sitter John Björkdal vid lämningarna efter torpet Sälleberg i Kopparebygd, beläget utanför Älmhult. Det är sommaren 2007. För hundra år sedan bodde här hans far Svante och fastrarna Hilma och Hanna med modern Bengta. Idag har torpets ägor sedan länge återgått till skogslandskapet och är för tillfället ett kalhygge. Torpgrunden och en källare finns kvar. Det är första gången John är på denna plats. Det här är berättelsen som fört honom hit.

 

Johns farfar hette John Svensson. Han var bror till min farfar Sven Björkdahl. John föddes 1860 i Björkerås i Visseltofta socken nära gränsen till Hallaryd. Han växte upp med fem syskon. Den äldsta brodern tog över föräldragården och de övriga fick söka sig ut i världen. Johns farfar var nog en orolig själ. Som ung tog han värvning som volontär. Volontärerna hade treåriga kontrakt med krigsmakten, som såg dom som en rekryteringsbas till stamanställda befäl. De ynglingar som blev volontärer nöjde sig oftast med de tre åren, och använde dessa som merit för framtida arbeten. För John räckte det inte att bli volontär vid hemmaregementet. Istället lockades han av storstaden och sökte sig till Stockholm och Svea artilleri på Valhallavägen. I samband med detta tog han namnet Björkdal. Han tjänstgjorde i Stockholm 1881-84.

 

Efter de tre åren återkom han till Visseltofta. Han arbetade vid järnvägen i Hästveda någon tid. Han träffade sin blivande hustru Bengta Svensdotter från Kopparebygd. Hon blev snart med barn, och de fick hastigt ingå giftermål strax innan sonen Svante föddes. Bengta var till skillnad mot John en lugn, stabil och jordnära person. De bosatte sig på hennes föräldragård i Kopparebygd, där han en tid var arrendator. 1886 skaffade de en arrendegård i Kruseböke, som de brukade i några år. Här föddes dottern Hilma.

 

Oron malde i honom och han såg väl ingen framtid i jordarbetet. Egentligen var han mer teoretiskt lagd och ville bli präst. Hans tankar gick till det stora landet i väster. 1880-talets jordbrukskris förde med sig en stor emigrationsvåg, inte minst från Kronobergs län. Han fick emigrationstillstånd i april 1889, och någon gång i juni/juli reste han till Amerika. Bengta var då havande med dottern Hanna, som föddes några månader efter det att han rest. Tanken var väl att familjen skulle hämtas senare. Vad som hände med John i Amerika är inte känt. Han kom aldrig tillbaka till Sverige. Det sägs att han blev soldat, sårades och togs in på ett sjukhem. Han skickade i vilket fall av sina pensionspengar till hustrun i Sverige.

Vad hände med familjen som blev kvar?

 

Bengta kunde förstås inte själv ta hand om gården i Kruseböke. Föräldragården i Kopparebygd var tydligen inget alternativ. Sedan föräldrarna dött under 1880-talet hade hennes tre systrar Ingrid, Sissa och Pernilla tagit över gården. De förblev alla ogifta, och gårdsbruket fick utarrenderas. Boningshuset finns ännu kvar, och kallas ibland för urmakare Larssons hus efter en senare ägare. Av någon anledning passade det inte för Bengta att med sina tre barn bo på fädernesgården. Kanske blev det för trångt eller så kanske de inte kom överens.

 

Hur som helst bosatte hon sig 1890 på torpet Sälleberg, som stått tomt en tid och därmed var tillgängligt. Torpet, som tillhörde Kopparebygd Södergård, låg avsides beläget från byn någon km in i skogen. Så det blev nog inte lätt att få hjälp med vardagsbestyr och barnpassning. Bengta gjorde dagsverken på gårdarna i trakten. Ända till Mjöböke gick hon, där hon fick betalt 25 öre om dagen av ägaren, den i samtiden kände Sven i Mjöböke, som för övrigt var hennes bror. Det blev 7 km att gå i vardera riktningen. Det måste ha varit mycket slitigt för en kvinna att utan man själv ta hand om tre barns försörjning. Även om barnen naturligtvis alltmer själva fick hjälpa till efter hand som de växte upp.

 

Bengta och barnen bodde i torpet till 1915, sammanlagt i 25 år. Det vill säga det är den tid de enligt kyrkböckerna var skrivna där. I praktiken kan de ju tidvis ha vistats i byn. 1909 emigrerade dottern Hilma till Amerika. Hon hälsade på en månad hemma i torpet tre år senare. 1915 köpte sonen Svante en gård i Kalvshult (nästgårds med Björkerås) och flyttade dit med modern och Hanna. Svante gifte sig med Gerda och i Kalvshult växte deras barn upp: Ernst, Betty och John. Hanna gifte sig med Viktor, och de fick dottern Sonja. Hilmas öde i Amerika är okänt. Bengta dog 1928. Svante berättade för barnen om torpet och moderns vedermödor, men av någon anledning blev det inte så att han visade platsen för barnen.

 

Torpet Sälleberg är känt åtminstone sedan 1700-talet. Det kallas då Sälletorpet. Många är de torparfamiljer som har avlöst varandra under århundradena. Torpet revs antagligen under 1920-talet. Idag finns endast stenar till husgrunden, murstocken, jordkällaren och några stengärdsgårdar kvar. Torpgrunden mäter 6 x 9 m, så boningshuset tycks ha varit relativt stort. Det ligger högt på ägan, och på andra sidan av den i en svacka belägna gårdsplanen låg en ladugård med jordkällaren intill. Se den närslutna skifteskartan från 1861.

Sälletorpet enligt skifteskartan från 1861. De tre röda fyrkanterna är från höger torpstugan, jordkällaren och ladugården.

John Björkdal vid lämningarna efter torpet Sälleberg i Göteryd. I bakgrunden skymtar jordkällaren.

Torpet har haft följande invånare, allt enligt husförhörslängderna vilka finns från 1769:

 

Tid Skrivna på torpet

 

Åtminstone från 1769-ca85 Nils Persson född 1750 och hustru Brita Nilsdotter född 1756.

 

Ca 1785-97 Nils Jonsson född 1751 i Kopparebygd, hustru Svenborg Jönsdotter f 1769.

 

1796- Jöns? Jonsson, född 1773.

 

1799-1805 Okända invånare, då husförhörslängd saknas.

 

1805-22 Ingen är skriven på torpet.

 

1822-60 Torparen Göran Bengtsson född 1794, hustru Johanna Jonsdotter född 1801.

 

1860-70 Sonen torparen Peter Göransson född 1836 h Maria Erlandsdotter född 1838.

 

1871-75 Torparen John Carlsson född 1842 och hustru Bengta Andersdotter f 1846.

 

1876-83 Inhys arb Per Jönsson f 1844, hustru Sophia Petersdotter Rubin f 1853.

 

1883-90 Ingen är skriven på torpet.

 

1890-1915 Torparen Bengta Björkdahl född 1857, med tre barn. Mannen i Amerika.

 

1915-21 Ingen är skriven på torpet.

 

1921-22 Janne Viktor Persson född 1886 och hustrun Else Sofie och ett barn. De verkar i praktiken vara inhyrda hos Annie Karlsson i byn Kopparebygd. Janne dör 3 sep 1922 i Danmark. Änkan med barn flyttar i dec 1922 till Skatelöv.

 

Sedan några år har jag kontakt med mina nuvunna tremänningar Ernst, John och Sonja. Sommaren 2007 kontaktade jag Björn Sjöstrand i Göteryds hembygdsförening. Genom Björns försorg och med hjälp av Arne Andersson på orten, som hade kännedom om var torpet låg, gjorde vi en expedition till platsen. Det var första gången John såg denna plats som hans far berättat om. Jag gör inte anspråk på att detta är någon fullständig historik över Sälletorpet. Berättelsen bygger på uppgifter som kommit i min väg när jag forskat kring själva personerna (kyrkböcker, intervjuer, besök på plats m m).

 

Ulf Björkdahl

 

Sidan upprättad 2008-02-03, senast reviderad 2008-03-08.