tora

Tora Jonsson - en kvinna före sin tid

Tora Jonsson född 1895 var nog en ovanlig kvinna för sin tid. Hon var en ensamvarg som var nyfiken på livet och envist gick sin egen väg utan att rätta sig efter andra. Hon sågs som ett svart får i släkten.

 

Tora, eller Viktoria Kristina Hildegard som hon var döpt till, föddes 8 juni 1895 på gården Kianäs i Edshults socken utanför Eksjö. Fadern Carl Jonsson var socknens folkskollärare och kantor och aktiv kommunalman. Toras två äldre systrar, som var mer påverkade av sin uppväxtmiljö, gifte sig med en präst resp en järnvägstjänsteman. Tora blev däremot gravid med drängen och födde ett utomäktenskapligt barn. Med den tidens normer blev det stor skandal, inte minst på grund av Carl Jonssons status i socknen. Han hotade därför att skjuta henne. Det gjorde han nu inte men han försköt henne ur hemmet och gjorde henne arvlös. Barnet fick hon föda ”obemärkt” på annan ort, så att skandalen inte skulle uppdagas i trakten, och dottern Evy placerades hos fosterföräldrar långt hemifrån. En simpel dräng dög inte till fader, så i alla handlingar står ”fader okänd”. Säkerligen gjorde Carl Jonsson upp med den skyldige eller dennes föräldrar så att inga framtida avtryck skulle finnas. Ett uppsåt som han lyckades med. Jag har inte, trots letande i alla möjliga riks-, lands-, landstings- och kommunala arkiv inte hittat något faderskap.

 

Tora beklagade sig för släktingar att hon burit sig illa åt och fann sig i sitt öde. Hon började staka ut en framtid till sig. Hon tänkte sig ingalunda att bli hustru till en tjänsteman som sina äldre systrar utan sökte sig ett mer självförverkligande liv. Hon skaffade sig utbildning vid Sävsjö praktiska skola och sökte sig till folkskoleseminariet för flickor i Stockholm (Ateneum).

 

När hon började i seminariet blev hon gravid igen. Ännu en gång födde hon ett barn utom äktenskapet, precis efter första utbildningsåret. En lärarinna skulle helst vara ogift och barnlös. Sonen Karl föddes på barnbördshuset i Stockholm. Den här gången var dock fadern ”känd” inom släkten, Yngve, som hon träffat några år tidigare. De förlovade sig. Tora utexaminerades som folkskollärarinna våren 1924. Bäst betyg hade hon i ämnena psykologi och pedagogik, teckning och husligt arbete.

 

Men något gick på tok med äktenskapsplanerna. Det sägs att Yngve ska ha känt sig osäker på faderskapet. Tora sökte omedelbart en tjänst i övre Norrland, långt bort från släkt, vänner, barn och fästman och började ett nytt liv. Barnet togs om hand av Yngve, och Tora hade ingen mer kontakt med Yngve eller Karl.

 

En höstdag 1924 anlände Tora till byn Racksund utanför Arjeplog nära fjällvärlden. Racksund var en fattig by med ett tiotal gårdar och 70 invånare. Mat fattades inte. Det var riklig tillgång på fisk i de omgivande vattnen. Rack är samiska för ”nät under isen”. Här fanns en folkskola som nyligen hade ombildats från missionsskola. Elever var ortens barn och samebarn som inkvarterades i ortens gårdar. Skolhuset hade två skolsalar och två lärarbostäder, en för folkskollärarinnan och en för småskollärarinnan. Lärarbostaden bestod av ett rum. El fanns inte så det var mörkt och kallt. Det hände att hon bodde inackorderad i byn. Skolan var en s k B-skola, dvs hon undervisade årskurserna 3-6 samtidigt. Tora undervisade även i manlig slöjd. Hon var även ombud för missionssällskapet och hade omvårdnad om de fattiga lapska skolbarnen och svarade för deras inkvartering och beklädnad. Hon var själv inte det minsta religiös.

 

Toras tjänstgöringsbetyg var bästa tänkbara. Genom att annonsera i ortspressen har jag fått kontakt med två av hennes tidigare elever, Ester Stenmark och Elna Andersson. Enligt dem var ”fröken Jonsson” en duktig lärarinna och var kunnig och klipsk. Hon förde resonemang och var belevad och världsvan, mycket uppskattad. Särskilt noga var hon med att eleverna skulle behärska svenska språket såväl muntligt som skriftligt. Skolan kallades skämtsamt ibland för ”Racksunds högre allmänna”.

 

Umgänget hade hon med andra ungdomar i Racksund. De spelade kort och fikade. Hon festade även ibland vilket inte var så vanligt att kvinnor gjorde då. Likaså rökte hon. Hon åkte skidor och spelade fotboll. Hon umgicks även en del med kyrkoherdens familj som kom från Småland. Under sommarferierna tjänstgjorde hon vid fortsättningsskolan och besökte släkten i södra Sverige.

 

Tora vidareutbildade sig och gick språkkurser i tyska, engelska och franska på sommaren. Så småningom började hon använda sommarferierna till att besöka de europeiska storstäderna, som Paris, Berlin och Wien. Hon såg sig om i världen och ”levde livet”. Hon hade det hyfsat ekonomiskt ställt och hade tidigt kamera och skaffade sig också en egen bil! Tora hade även en hund, den vita lapplandsspetsen Fido. Någon kontakt med sina två barn hade hon inte. Hon hade dock alltid ett foto framme på en ung flicka som hon sade var en systerdotter.

 

Direkt när hon kom till Racksund hade hon träffade Alrik Sundström som bodde i byn och de förlovade sig redan hösten 1924. Av någon anledning slogs förlovningen upp efter nio år och Alrik gifte sig så småningom med en annan kvinna.

 

Förmodligen var det ”lappsjuka” och den uppslagna förlovningen, som hon lär ha sörjt, som gjorde att hon så småningom sökte sig söderut. Hon fick tjänstledigt och vikarierade 1933-35 i några skolor i trakten av Ljungby och Uddevalla. Även här har jag fått kontakt med några av hennes elever. Arne Ohlsson och Anna Pettersson kommer ihåg ”norrländska” Tora som en snäll, bestämd och omtyckt lärarinna. Hon ska ha kommit ihop sig med en äldre lärarkollega och sade upp sig hastigt. Hon vistades även hos släktingar i Lund vid denna tid och ska även ha haft manligt sällskap där. I samband med vikariatet ansåg hennes läkare att hon för sin hälsas skull inte borde återvända till Arjeplog. Men efter vikariatstiden tjänstgjorde hon åter i Racksund.

 

Ett avvikande beteende hos henne blev märkbart runt 1938, strax före 45-årsåldern. Hon isolerade sig alltmer, pratade med sig själv och vandrade ute på nätterna. 1938 undersöktes hon av en läkare i Eksjö som intygade att hon inte visat några tecken på sjukdom som menligt kunde inverka på hennes yrke. Sjukdomstillståndet tilltog och till slut kunde hon inte sköta undervisningen och barnen förvildades i skolan. Hon blev sjukledig från vårterminen 1941. Skolöverstyrelsen, som hade engagerats av den lokala folkskolestyrelsen, förberedde förflyttning av henne och reserverade tjänster åt henne vid skolor i södra Sverige. Någon förflyttning hann inte ske då hon blev allt sjukare under 1941. Hon vistades hos släktingar och bodde även inackorderad hos privatpersoner. När detta inte fungerade pga hennes sjukliga beteenden tog hon in på hotell i Stockholm och i Eksjö. I nov 1942 intogs hon akut på Lunnagårds sjukhem i Eksjö för undersökning och fortsatt vård. Hon fick där diagnosen sinnessjukdom, dementia presenilis (förtidig senilitet). Det var vid denna tid som hennes dotter för första gången träffade sin mamma, men de kom aldrig att få någon god kontakt.

 

En månad senare omyndigförklarades hon av häradsrätten i Arvidsjaur. Hösten 1943 undersöktes hon på Ryhovs sjukhus i Jönköping och fick diagnosen schizofreni av kronisk karaktär med stort vårdbehov. Hon behandlades där med injektioner av det kramp- och ångestframkallande medlet pentazol, vilket enligt journalen ska ha haft en viss effekt på henne. Därefter vistades hon i privat vård några år, tills hennes förmyndare och släkting Albert Cederborg i Ekenässjön utanför Vetlanda tog sig an henne, och hon flyttade till deras hus. Albert och hustrun Frida hade övertagit fosterföräldraskapet åt Toras dotter alltsedan barnsben, så nu bodde mor och dotter plötsligt under samma tak. Tora ville dock inte kännas vid sin dotter och sade alltid ”Jag är inte släkt med Er”. De sista åren vistades Tora huvudsakligen inomhus och hon dog 1956. Hon är begravd på Vetlanda gamla kyrkogård och i samma grav som Cederborgs. Hade Tora fått leva i en senare tid med friare liv för kvinnor där man inte behövde välja mellan karriär och familj hade onödigt lidande besparats henne och även hennes barn.

 

Hur gick det för Toras barn? Båda blev gifta, yrkesverksamma och levde ordnade liv. Evy fick aldrig reda på vem hennes far var. Karl fick på äldre dagar reda på att fostermamman inte var hans riktiga mamma. Evy och Karl kände inte till varandras existens förrän de sista åren. Något möte dem emellan blev inte av (den ene ville träffas men inte den andre), och nu är de borta.

 

Författat av Ulf Björkdahl

 

 

Sidan upprättad 2010-11-19.