torpen i aspvik

Torpen i Aspvik - översikt (Upplands-Bro)

Att redogöra för vilka torp som funnits på Aspviks egendom och var de låg är delvis förenat med vissa svårigheter. Det största skälet är bristande dokumentation. Jag har studerat hembygdslitteratur, kartor, kyrkoböcker och mantalslängder samt talat med UKF, hembygdsföreningen och innehavare av Aspviks gård. Tyvärr räcker inte tillgänglig information för en fullständig redogörelse för torpen i Aspvik utan det blir även en del funderingar och hypoteser. Följande får därför ses som en lägesrapport i en pågående forskning.

Först något om Aspviks gård

 

Under medeltiden ägdes Aspvik av katolska kyrkan (Sko kloster). Jordbruket var utarrenderat på bönder som hade sina gårdar på egendomen. Till egendomen hörde även en stor mjölkvarn. Efter reformationen övergick Aspvik under 1500-talet till kronan och var då en gård om 4 mantal. 1571 donerades Aspvik av Kungl Majt till ståthållaren Anders Sigfridsson Rålamb under frälsefrihet, dvs skattebefrielse mot att hålla ryttare och häst till armén. Under en senare ägare, Erik Matsson Körning, blev Aspvik ett välbyggt säteri. Släkten Körning ägde Aspvik under flera generationer. Vid Karl XI:s reduktion indrogs Aspvik 1683 åter till kronan. Aspvik reducerades samtidigt till 3 mantal, varvid gården indelades på kavalleriet. Gården organiserade ryttare till kavalleriet. Sedermera övertogs Aspvik från kronan av friherren Fabian Wrede. Hans dotter Agneta Wrede skatteköpte Aspvik 1725. Då var alla gårdar lagt i ett bruk. Släkten Wrede ägde Aspvik till 1751 då det berustade skattesäteriet Aspvik 3 mtl såldes till friherren Gustaf Rudbeck. 1807 sålde släkten Rudbeck egendomen till greven Albrekt von Lantingshausen och behölls i denna släkt i flera generationer. Från början av 1800-talet utarrenderades gårdsbruket. 1857 köptes Aspvik av friherren Curt Gustaf af Ugglas, son till ägaren av nästan alla gårdar söder om landsvägen. Idag (2013) drivs Frölunda och Aspvik av ättlingarna kusinerna Thesy Hedengren och Clas af Ugglas.

 

Den uråldriga landsvägen (stigen) mellan Stockholm och Enköping passerade över Aspviks ägor söder om ”aspviksåsen” och där fanns infartsvägen till gården. Under 1600-talet drogs landsvägen rakt över åsen. Den äldsta vägen fanns kvar in i nutid tills järnvägsbyggena utplånade den. Gårdsinfarten har nu en helt annan sträckning.

Torpperioden i Aspvik ca 1650 - ca 1810

 

Under 1600-talet ökade behovet av arbetskraft för det uppbyggda säteriet och ett antal dagsverkstorpare knöts till detta. Mot dagsverksplikt fick torparna bruka sin tilldelade jordlott för sig och sin familj. Torparstugan var vanligen av s k enkelstugetyp med förstuga, en liten kammare och en storstuga. Storstugan fungerade som kök, sov- och arbetsrum.

 

Namn på torp, och vilka som bodde i dom, finns framför allt i kyrkoböcker och i mantalslängder, i förekommande fall även i bouppteckningar. I domböckerna har endast lite information om torpen hittats. Utöver ägodelningskartan från 1689 (förlaga) resp 1690 (färdig) finns egentligen inget kartmaterial över Aspvik förrän i mitten av 1800-talet, och då hade huvuddelen av torpen redan upphört. Torpgrunder återfinns ännu i terrängen men är i några fall svåra att knyta till ett specifikt torpnamn.

 

Den första förteckningen över torp hittar vi i den första mantalslängden från 1650. Torp som nämns på 1650-talet är Kvarntorpet, Grindtorpet, Källtorp, Nytorp och Mjölnartorpet. Några av dessa torp kan vara äldre än 1650. För de fyra förstnämnda torpen anges 1653 att ”männen uti daglig tjänst på Aspvik, varest eljest inga gårdsdrängar är”. Från 1660-talet nämns även Slängan, Krogen och Skrinhäll i längderna. På 1690 års Aspviks-karta är alla nämnda torp utritade utom Skrinhäll. Samtidigt finns ett namnlöst ängsvaktartorp på kartan, vilket förmodligen är Skrinhäll.

 

Under fyra månader 1710 drog pesten genom socknen och 125 invånare strök med, ibland hela familjer. Mängden gjorde att alla inte kunde begravas på kyrkogården utan fick begravas i närheten av sin bostad. Bland Aspviks torpare drabbades särskilt Grindtorpet och Nytorp. Under 1720-talet tillkom Glädjetorp, men här har vi ingen karta som pekar ut torpets plats.

 

Ny teknik och intensivare jordbruk krävde mer arbetskraft än torpardagsverken. Åkermarken växte och små torparlotter stod i vägen för ett rationellt jordbruk. Ett nytt system infördes som innebar att arbetare - statare - anställdes på årsbasis mot kontantlön samt naturalön i form av bostad, ved och mat. Statarna ägde normalt varken jord eller djur. Den som var stattorpare hade emellertid tillgång till lite jord och kunde hålla en eller ett par kor. Övergången från jordtorpare till statarsystemet skedde mycket tidigt i vår trakt. Redan under 1770- och 1780-talen började statdrängar och stattorpare dyka upp i Aspvik. Från 1770-talet lades bruket vid flera torp under gården. Torphusen blev i stället många gånger statarbostäder. Pga de täta bostadsbytena underhölls husen dåligt. Något/några torp fick mer karaktär av backstuga för statarfolk och inhysingar medan andra blev bostad år hantverkare och arbetare. Under 1780-talet tillkom torpen Hagen och ryttarhuset Gibraltar.

 

I början av 1800-talet (ca 1820) fanns inga jordtorp längre i Aspvik och all mark brukades av arrendatorer. Kvar fanns endast Källtorp, Skrinhäll och ryttarhuset.

Aspvik enligt 1690 års karta. Aspvik gränsade i öster till Sylta, i söder till Ålsta och i väster och norr till Bro socken.

Aspvik idag, med 1950-talets gräns inritad (överensstämmer i stort med 1600-talets gräns). Torpplatserna anges med siffror enligt tabellen nedan.

 

Läs mer om varje torp - klicka på torpnamnet nedan för pdf-fil.

Torpnamn

Känd tidsperiod

Nr på kartan

Kvarntorpet

1650-

1

Grindtorp

1650-1813

2

Källtorp

1651-1853

3

Nytorp

1653-1809

4

Slängan

1665-1810

5

Skrinhäll

1669-1982

6a, 6b

Aspviks krog

1673-1797

7

Glädjen

1723-1809

8

Hagen

1785-1802

9

Fågelsången

1810?-1950

10

- Om ryttarna i Aspvik

 

 

Sidan upprättad 2013-12-20, reviderad 2016-07-13.

Källor: Husförhörslängder, mantalslängder, bouppteckningar, domböcker, lantmäterikartor, UKF:s hemsida, besök på plats, intervjuer med Upplands-Bro bor, lokalkännedom.