När Nils Nilsson dräpte vår anfader Torsten Torstensson i Visseltofta 1691

Vid Västra Göinge härads vinterting 1692, som avhandlades i tingsstugan i Röinge, ställdes drängen Nils Nilsson från Stavshult till svars för att med kniv ha dräpt bonden Torsten Torstensson från Råstad. Dådet ägde rum i Håkan Gammalssons stuga i Visseltofta by. Vad var det då som skett?

Vid middagstid på Sankt Andreas dag (numera Andersdagen) den 30 november 1691 kom Nils Nilsson körandes till Visseltofta by med Håkan Gammalssons svin som han hade hämtat från ollonbete i Stavshults skog. Nils Nilsson var dräng i Stavshult där han var barnfödd. Han var nu 34 år och ännu ogift. Nils var beryktad för dryckenskap och våldsamt uppträdande. Föräldragården i Stavshult och en av granngårdarna brukades av hans bröder.

Nils gav fanken i helgdagens gudstjänst som pågick för fullt i sockenkyrkan. Nils klev in i Håkan Gammalssons storstuga som bara låg en liten bit från kyrkan. Håkan hade åtalats flera gånger för sabbatsbrott och även varit drucken i kyrkan. Så hans stuga stod öppen under gudstjänsten för likasinnade. Enligt prästen hade Håkan Gammalsson fler i sitt dryckeslag än han själv hade åhörare i kyrkan. I stugan satt redan ett likaledes av predikotexter ointresserat dryckeslag, bestående av halvdussinet bönder och drängar. Håkan Gammalsson bjöd Nils till bords med de andra.

Efter gudstjänsten sökte sig ytterligare några karlar direkt från kyrkan till stugan, däribland bonden Torsten Torstensson. Torsten brukade en av gårdarna i Råstad och hade under skånska kriget figurerat som en av 12 betrodde sockenmän. Han var drygt 40 år, gift och hade fyra barn. Torsten slog sig ner i ugnsbänken och spelade tärning med Nils Olsson, bonde från en grannsocken. Nils Olsson bjöd Torsten en kanna öl, och när den var urdrucken hämtades mer.

Torsten tröttnade på tärningskastandet och Nils Olsson inbjöd då istället Nils Nilsson till spel. Denne svarade tvärt (citat ur domboken): ”Nej, jag spelar inte, gack till Brogården, där är de som pläga spela med dig”. På detta svar reagerade Torsten som tyckte att det var ett otrevligt sätt att svara en utsocknes: ”Du skulle inte så svara en främmande man”.

Nu började en ordväxling mellan Torsten och Nils, under det att den senare satt med kniven och rev spånstickor. Nils drog in Torstens släkt i resonemanget och menade att Torsten hade släktskap med en tjuv som satt i Broby fångkista. Torsten undrade vad han hade med det att göra: ”Vad kommer det dig med?”. Varpå Nils utbrast: ”Skam på alla tjuvar”. Torsten menade att: ”Du äss intet så änglaren, du äss och beskyllat för tjuveri”. Det ena gav det andra och Nils menade att han ljög.

Torsten reste sig, gick fram till den sittande Nils Nilsson och gav honom ett par örfilar. Nils hade ju kniven framme och det bar sig inte bättre än att han råkade skära Torsten i högertummen. Torsten höll om det skadade fingret och gick ut ur stugan. Nils Olsson följde efter honom och band om hans finger som delvis var avskuret. Sedan följdes de in i stugan.

När de hade suttit en stund, menade Nils Nilsson spefullt att Nils Olsson skulle ha kastat tärning i Brogården och där spelat bort sin rock. Varpå Nils Olsson svarade att det inte angick honom och sade: ”Alltid brukar du munnen, och nu har du gjort denna man skada uti sin finger med kniven”. Vilket Nils nekade till.

Nu började sinnet rinna på Torsten. Han gick fram till Nils, visade tummen och sade: ”Ser du vad du har gjort?”. Och han tog tag i håret på honom medan han sade: ”Vart vill du krake?”. Håkan Tulsson försökte lugna Torsten men utan framgång. Istället lade Torsten sina händer på Nils axlar och reste honom upp: ”Vad makt har du väl att göra någon?” Och medan de stod så nära varandra stack Nils honom kvickt i buken med kniven. Därefter torkade han av kniven på byxorna och kastade den på ugnen.

Torsten gick chockad ut ur stugan men kom strax in igen. Han lade sig på bänken och blev liggande där. Skuren som han var trängde tarmarna efter hand ut. Klockan var 3 på eftermiddagen. På kvällen kom Torstens hustru Sara dit. Hon talade illa till dråparen, men Torsten sade: ”Låt bli honom. Jag kunde väl varit detta förutan”. Torsten dog på eftermiddagen dagen därpå, den 1 december.

Vid tinget beklagade Nils Nilsson det olyckliga dråpet, och bad förgäves om nåd.

Rätten konstaterade att fången och dråparen Nils Nilsson i Stavshult

1. försummat predikan under dag som enligt kyrkolagen är helig.

2. både under och efter predikan druckit hos Håkan Gammalsson i Visseltofta.

3. kommit i slagsmål med bonden Torsten Torstensson som kommit nykter ut ur kyrkan.

4. givit Torsten Torstensson spefulla ord om dennes systerson, som nu är i Broby kista för sitt tjuveri, vilket orsakade första trätan.

5. försåtligen, och utan att någon märkte det, med sin blottade kniv stuckit den döde, vilken intet dödligt gevär haft, utan med sin blotta händer hållit dråparen på axlarna.

Rätten fann det därmed skäligt att döma Nils Nilsson att ”giva liv för liv, huvudet med en yxa att avhuggas och tillika med kroppen att komma i jorden, androm till stygg (avskräckning) och varnagel”.

Om domen verkställdes eller inte har jag inte lyckats klarlägga. Enligt landsarkivet i Lund är källorna från denna tid väldigt begränsade. Nils Nilsson kan ha förts till Kristianstad fästning men det finns inga fångrullor från denna tid bevarade. Men eftersom fängelsestraff i princip saknades vid denna tid är det troligt att dödsdomen verkställdes. Domen kan ha blivit ändrad av Göta Hovrätt eller benådning skett av Kungen men man dömde i Sverige vid denna tid nästan alltid dödstraff för grova brott. Jag har förgäves sökt handlingar i Göta hovrätt och i Justitierevisionens besvärsdiarium och utslagshandlingar i Riksarkivet.

Hur gick det med gården och familjen? Torstens hustru änkan Sara Nilsdotter gifte om sig 1693 med Truls Nilsson från Bejstorp. De fortsatte att bruka Råstadsgården tills en av sönerna tog över den

Ulf Björkdahl

Ättling till Torsten Torstensson

Sidan upprättad 2012-11-06.

Källor: Västra Göinge häradsrätts dombok 1692 vintertinget, nr 135/136, jämte bilagor. Visseltofta kyrkbok 1690-1735. Skriftväxling med personal vid landsarkivet i Lund och riksarkivet.