Karl XII:s likfärd genom Upplands-Bro

Sedan Karl XII skjutits till döds den 30 november 1718 under belägringen av den norska fästningen Fredrikssten fördes kroppen till Uddevalla, där hov- och stallstaten vistades, där den balsamerades och sveptes. Den 2 januari 1719 startade liktåget från Uddevalla mot Stockholm och man var framme vid Karlberg den 27 januari. Under den drygt 40 mil långa färden övernattade man på 17 i förväg förberedda ställen - prästgårdar, slott och herrgårdar. Ansvaret för denna planering låg på landshövdingen i resp län som ordnade nattkvarter och där tillhandahöll behövliga hästar och vagnar, foder och proviant.

Färden gick via Vänersborg, Lidköping, Örebro och Västerås. Det var ett ansenligt följe som, under befäl av den välrenommerade chefen för Livgardet 35-årige överste Mikael Törnflycht, bestod av ca 110 vagnar och slädar vilka vardera drogs av två hästar, en likvagn med ekkistan dragen av fyra hästar, ett mindre antal ridande personer samt omkring 150 oanspända reservhästar. Sammanlagt 280 personer (soldater, hov- och stallstat) och drygt 450 hästar. Ett flera kilometer långt tåg - en mäktig syn!

Efter nattkvarter på herresätet i Ekolsund kvarstod endast en övernattning innan Stockholm. Denna skulle ske i Näs i Bro härad (dvs Kungsängen), tre mil från Stockholm.

Var drog man då fram i vår trakt? Trots årstiden valde man inte vintervägen över sjöisarna, säkerligen för att inte ta några risker med ekipagen. Man följde istället sommarlandsvägen. Från Kalmar socken (Bålsta) stretade man uppför backarna vid häradsgränsen för att sedan nyttja det flackare landskapet genom nuvarande Bro där vägen i huvudsak hade samma sträckning som dagens Enköpingsvägen.

Tibble var en skattegård (ursprungligen ägd av bönder) och kungens lik måste ståndsmässigt härbärgeras på en frälsegård (ägd av en adelsman). Örnäs säteri (i Västra Ryds socken) befanns vara lämpligast även om den låg en dryg kvartmil från landsvägen. Förmodligen delades följet på Örnäs och Tibble. Vid Knöpplan-Prästtorp bör man ha tagit byvägen över Lagmansboda-Raskeboda mot Örnäs. Nattkvarteren nåddes sent den 26 januari och där tillhandahölls mat och foder. Det var ingen liten organisation som behövdes för att skrapa ihop underhållet, man ska komma ihåg att landet befann sig i krig sedan många år och försörjningsläget var ansträngt.

Hur såg det då ut vid övernattningen i Örnäs? Säkerligen följde man en enhetlig ritual för varje övernattning under färden mot huvudstaden. Om vi utgår från den knapphändiga information som finns om de övriga övernattningsställena kan vi utgå från att liket placerades inomhus på en katafalk, sannolikt i en sal i huvudbyggnaden försedd med tända ljus och soldatvakt.

På morgonen gick färden vidare. Från Örnäs följde man förmodligen vägen genom Tibbleskogen (känd som "Drottning Kristinas väg"), passerade Näs kyrka och uppför Knektbacken. Enligt folktraditionen rastade man vid en vattenkälla vid Långsand vid Ryssgraven innan man stretade vidare uppför Dalkarlsbacken. Därefter tog man sig över Stäketsundet, som vid den tiden trafikerades med handdragen färja (kanske fick man ordna med en provisorisk bro för att få över hela följet), och drog vidare via Barkarby och Järva krog.

Kl 2-3 på eftermiddagen den 27 jan anslöt ett antal potentater vid Järva krog och kistan flyttades över till en ståtligare likvagn som drogs av tre par svartklädda hästar. Processionen nådde sitt mål, Karlbergs slott, kl 4-5. En månad senare, den 26 februari, gick begravningståget från Karlberg till Riddarholmskyrkan där kungen gravsattes.

1719 var bebyggelsen längs landsvägen i vår trakt inte särskilt riklig, den bestod mest av enstaka torp samt gästgiveriet i Tibble och kyrkan förstås. Längre från vägen låg herrgårdarna. Även om man alls inte var ovan att se militärkolonner dra fram då och då gick man säkert nu man ur huse från både herrgård och torp för att visa sin vördnad och uppleva historiens vingslag. Vad man just då inte visste var att de långa krigsåren om några år skulle övergå till en efterlängtad fredsperiod. Samma år avskaffades det kungliga enväldet och en stor del av makten fördes i stället över till riksdagen – den s.k frihetstiden var därmed inledd.

Bilaga 1. Övernattningar under färden i januari 1719

Liktåget startade 2 januari från Uddevalla. Den 41½ mil långa färden tog 26 dagar.

Bilaga 2. Övernattningen vid Örnäs

Karta över Örnäs 1702. Manbyggnaden utritad vid udden. Dagens byggnad är uppförd under 1800-talet på samma plats. Från väster syns byvägen från Stora landsvägen. Från gården går en byväg söderut mot Stora Landsvägen.

Bilaga 3. Liktågets omfattning

Soldater. Överstar och generaladjutanter med drängar, 17 gardeskaptener, -löjtnanter och -fänrikar, fältskär, mönsterskrivare, präst, profoss, 8 underofficerare, 120 gardessoldater samt 6 trumslagare och pipare. Sammanlagt 176 personer och 66 hästar. Därutöver rekvirerades 38 vagnar/slädar främst för transport av fotsoldaterna och bagage samt 88 skjutshästar.

Hovstaten omfattade 50 personer bestående av hovmarskalken, hovjunkare, pager och lakejer, hovpredikant och hovbokhållare, köks-, skafferi- och bageripersonal. Sammanlagt medfördes 67 ridhästar, 58 vagnar/slädar dragna vardera av två hästar samt ytterligare ett mindre antal hästar samt 14 oxar.

Stallstaten omfattade 54 personer bestående av stallmästaren, beridare, livknektar, vagnsmästare, sadelmakare, hovslagare, livskräddare, stalldrängar m fl. De förfogade över 75 egna hästar. Därutöver rekvirerades 24 skjutshästar med vagnar/slädar samt 20 lösa hästar.

Sammanlagt: 280 personer, ca 110 vagnar/slädar och 468 hästar. Drygt hälften av hästarna rekvirerades för olika delsträckor under förflyttningen.

Källor:

Främst Samuel Brings "Karl XII:s likfärd och begrafning" (Karolinska förbundets årsbok 1918) Carl XII historia senare delen, 1740.

Länsstyrelsen i Uppsala, landsarkivet, skrivelser 1718 (D1:47).

Lokalhistoriska kunskaper.

Sidan upprättad 2012-02-18, uppdaterad 2020-09-15.