Torpen i Aspvik - översikt (Upplands-Bro)

Torpperioden i Aspvik ca 1650 - ca 1810

Under 1600-talet ökade behovet av arbetskraft för det uppbyggda säteriet och ett antal dagsverkstorpare knöts till detta. Mot dagsverksplikt fick torparna bruka sin tilldelade jordlott för sig och sin familj. Torparstugan var vanligen av s k enkelstugetyp med förstuga, en liten kammare och en storstuga. Storstugan fungerade som kök, sov- och arbetsrum.

Namn på torp, och vilka som bodde i dom, finns framför allt i kyrkoböcker och i mantalslängder, i förekommande fall även i bouppteckningar. I domböckerna har endast lite information om torpen hittats. Utöver ägodelningskartan från 1689 (förlaga) resp 1690 (färdig) finns egentligen inget kartmaterial över Aspvik förrän i mitten av 1800-talet, och då hade huvuddelen av torpen redan upphört. Torpgrunder återfinns ännu i terrängen men är i några fall svåra att knyta till ett specifikt torpnamn.

Den första förteckningen över torp hittar vi i den första mantalslängden från 1650. Torp som nämns på 1650-talet är Kvarntorpet, Grindtorpet, Källtorp, Nytorp och Mjölnartorpet. Några av dessa torp kan vara äldre än 1650. För de fyra förstnämnda torpen anges 1653 att ”männen uti daglig tjänst på Aspvik, varest eljest inga gårdsdrängar är”. Från 1660-talet nämns även Slängan, Krogen och Skrinhäll i längderna. På 1690 års Aspviks-karta är alla nämnda torp utritade utom Skrinhäll. Samtidigt finns ett namnlöst ängsvaktartorp på kartan, vilket förmodligen är Skrinhäll.

Under fyra månader 1710 drog pesten genom socknen och 125 invånare strök med, ibland hela familjer. Mängden gjorde att alla inte kunde begravas på kyrkogården utan fick begravas i närheten av sin bostad. Bland Aspviks torpare drabbades särskilt Grindtorpet och Nytorp. Under 1720-talet tillkom Glädjetorp, men här har vi ingen karta som pekar ut torpets plats.

Ny teknik och intensivare jordbruk krävde mer arbetskraft än torpardagsverken. Åkermarken växte och små torparlotter stod i vägen för ett rationellt jordbruk. Ett nytt system infördes som innebar att arbetare  - statare -  anställdes på årsbasis mot kontantlön samt naturalön i form av bostad, ved och mat. Statarna ägde normalt varken jord eller djur. Den som var stattorpare hade emellertid tillgång till lite jord och kunde hålla en eller ett par kor. Övergången från jordtorpare till statarsystemet skedde mycket tidigt i vår trakt. Redan under 1770- och 1780-talen började statdrängar och stattorpare dyka upp i Aspvik. Från 1770-talet lades bruket vid flera torp under gården. Torphusen blev i stället många gånger statarbostäder. Pga de täta bostadsbytena underhölls husen dåligt. Något/några torp fick mer karaktär av backstuga för statarfolk och inhysingar medan andra blev bostad år hantverkare och arbetare. Under 1780-talet tillkom torpen Hagen och ryttarhuset Gibraltar.

I början av 1800-talet (ca 1820) fanns inga jordtorp längre i Aspvik och all mark brukades av arrendatorer. Kvar fanns endast Källtorp, Skrinhäll och ryttarhuset.

Läs mer om varje torp - klicka på torpnamnet nedan för pdf-fil.

Sidan upprättad 2013-12-20, reviderad 2016-07-13.

Källor: Husförhörslängder, mantalslängder, bouppteckningar, domböcker, lantmäterikartor, UKF:s hemsida, besök på plats, intervjuer med Upplands-Bro bor, lokalkännedom.